Jessica Larsson, Skellefteå AIK tränar på hemmaplan

Utsikten över Arnträsket är hänförande. Men det märker inte en ensam och koncentrerad ung kvinna. Hon greppar en slägga, snurrar några varv och kastar iväg den över rabarber och vinbärsbuskar. Det är vardagen för Jessica Larsson som genomför sina flesta träningspass på en hemmagjord betongring i hembyn Kattisträsk, Bastuträsk. Solen skiner över Kattisträsk, termometern visar att det är 26 grader i skuggan. När vi kommer fram välkomnas vi av en skylt som berättar att byn är en av de äldsta i Norsjö kommun, de första bebyggarna finns bokförda redan 1543. I ett rödmålat tvåvåningshus bor Jessica Larsson med brorsan Andreas, mamma Barbro och pappa Lars-Åke Eriksson. När vi kommer på besök jobbar Lars-Åke med att måla garaget. Egentligen ska man väl ligga och sola. Men det finns alltid jobb att göra, säger han.

Egen kastring
Trädgården är välskött och vinbärsbuskar och rabarber ligger lite vid sidan om. Där finns också en betongring. Jag skulle göra en garageuppfart förra sommaren och då passade vi på att göra en kastring åt Jessica också, Hon grävde ut allt själv så det var i princip bara att fylla på betongen  för mig, säger Lars-Åke. Jessica kommer ut från huset. Hon har med sig sina träningsredskap, en slägga och en diskus. Släggan har jag fått låna av Skellefteå AIK, diskusen fick jag köpa till ett förmånligt pris, säger hon. När Jessica tränar är det mamma Barbro som brukar hämta träningsredskapen åt henne. Nu har vi sett till att slå ängen. Jag hade problem att hitta diskusen när det var två meter högt gräs, skrattar Barbro. Ängen är fylld av små hål efter släggans landningar. Där står också två pinnar uppsatta. En markerar 30 meter, den andra 40 meter. Jag började med att kasta neråt mot Arnträsket. Men när jag började kasta för långt blev det lite farligt eftersom vi har en kraftledning där nere, säger Jessica. Nu är förstås risken att släggan hamnar på vägen i stället. Men det har den inte gjort även om den varit på väg, säger Jessica och skrattar gott åt sin ordvits.

Satsar på diskus och slägga
Annars kan det förstås tyckas lite märkligt att en tjej på 17 vårar från en liten by väljer att satsa på diskus och slägga. Jessica ler lite genererat. Visst är det någon som tyckt att det varit konstigt att en tjej idrottar med sådant. Men för mig har det känts ganska naturligt. Hon prövade visserligen på både skidåkning och löpning när hon var mindre, det är liksom läge för det när man bor lite avsides. Men eftersom brorsan Andreas tidigare kastade spjut började hon följa honom på tävlingarna i Skellefteå. Jag har prövat på alla friidrottsgrenar utom höjd och stav. Men jag upptäckte snabbt att det var i diskus och slägga jag kunde bli bäst.

Enorma framsteg
Och Jessicas framsteg är enorma. Hon tillhör de bästa i Sverige i sin åldersgrupp i både diskus och slägga. Mitt stora mål den här säsongen är att kvala in till ungdomsfinnkampen. Jag har goda möjligheter att göra det i diskus, i slägga ligger jag lite sämre till. Jessica har dessutom två år kvar som ungdom så även om hon inte skulle lyckas den här säsongen så kommer en ny chans. Jag har också kollat lite på kvalgränserna till junior-VM. I diskus ligger den på 48 meter och det känns inte otroligt att jag kan klara det till nästa år, säger hon med lite drömmande blick. Jessicas personliga rekord är 41,08 i diskus och 42,21 i slägga. Men hon har kastat längre i en träningstävling.