Insändare om föreningsundersökningen i Västerbotten (Idrott 2004)

Försvarbart med ökade samhälleliga satsningar på idrott

Västerbottens Idrottsförbunds Kommitté för idrottspolitiskt arbete (KIA) genomförde under 2004 genomfört en enkätundersökning (Idrott 2004) i länets 778 idrottsföreningar. Frågor har ställts om nuläge och framtidsperspektiv vad gäller bl a medlemmar, ledare, verksamhet, anläggningar och ekonomi. Vissa jämförelser har kunnat göras med de föreningsundersökningar som genomfördes i länet år 1980 och 1993 . Här redovisas en liten del av undersöknings resultaten.

Medlemmar
Enligt enkäten är ca 44 procent av alla Västerbottningar medlemmar i någon av länets 778 idrottsföreningar. Det innebär att minst 112 000 personer (ca 45 000 kvinnor) är medlemmar i minst en idrottsförening. I Västerbotten 2004 är 40 procent av de betalande medlemmarna kvinnor (samma andel som i Sverige totalt) jämfört med ca 30 procent i föreningsundersökningarna 1980 och 1993.  Flest utövare är det i fotboll. 19 procent av föreningarna har flest utövare i fotboll, 9 procent innebandy,  6 procent friidrott, 5 procent skidor och 5 procent sportskytte..

Ledare
En rimlig bedömning utifrån föreningsenkäten är att det finns ca 21.000 ledare i länet, dvs ca 11 procent av befolkningen. Drygt 93 procent av dessa ledare arbetar helt ideellt, De är varken avlönade eller har någon form av arvodering för sitt ledararbete. Andelen ideella ledare i länet verkar ha sjunkit något jämfört med 1993 då siffran var 97 procent. Idrottsrörelsen bygger således fortfarande i allra högsta grad på  frivilliga ledarinsatser! Regelbundet avlönade ledare är i första hand kanslipersonal och tränare.  Det upplevda behovet av ledarutbildning är stort och  har ökat markant under senare år! Ca 70 procent av föreningarna har behov av ökad ledarutbildning. Motsvarande siffror 1993 och 1980 var 59 respektive 14 procent!! Det är framför allt på tränarsidan som behovet av ledarutbildning är stort men även av ledare som har styrelseuppdrag och är tävlingsfunktionärer.

Motionsverksamhet
I ca 60 procent  av föreningarna har det under senaste verksamhetsåret bedrivits motionsverksamhet dvs aktiviteter utan tävlings- eller matchinriktning som saknar jämförande inslag med tidtagning och mätresultat. I 27 procent av föreningarna bedrivs motionsverksamhet i stor utsträckning, vilket är en lägre andel än 1993 då motsvarande siffra var 40 procent. Framför allt är det inom skidor, innebandy, fotboll respektive gymnastik som det bedrivs motionsverksamhet. Motionsverksamhet är mest förekommande i landsbygdsföreningar.

Anläggningar
I 40 procent av föreningarna anser man att kommunen skall äga och driva anläggningen (vanligast bland föreningar på landbygden) medan 30 procent anser att föreningen skall äga och driva anläggningen (vanligast i tätorter)!  I 11 procent av föreningarna anser man att kommunen skall äga och föreningen driva anläggningen men många menar att bidraget från kommunen är alldeles för lågt. Åsikten att föreningen skall äga men kommunen driva anläggningen är mycket ovanlig (ca 1 procent).  En vanlig åsikt är att det är bättre att föreningen engagerar sig i medlemmar och verksamhet än att äga och driva anläggningar! I andra föreningar menar man att i rådande samhällsekonomi måste föreningarna försöka hjälpa till med driften av anläggningarna.

Ekonomi
I tre fjärdedelar (75 procent) av länets idrottsföreningar anser man 2004 att föreningens ekonomi inte kommer att förbättras under den närmaste femårsperioden! Drygt 30 procent tror på en försämring. Det är ungefär samma andelar som 1993. Anledningen upplevs vara  hårdare konkurrens då det gäller traditionella inkomstmöjligheter (lotterier, bingo, bingolotto  etc)  allt svårare att hitta uppdrag för frivilligt arbete och minskade möjligheter att få sponsorstöd.

I föreningarna är enigheten stor om att man skall hitta nya inkomstmöjligheter med samtidigt får inte det samhälleliga stödet urholkas om idrotten skall kunna bedrivas i minst samma omfattning som hittills! Många betonar i detta sammanhang att idrotten ger fysisk aktivitet, hälsa, social gemenskap, meningsfull fritid och livskvalitet. Det är därför i högsta grad försvarbart med ännu större samhälleliga satsningar på idrott och motion.

Ivar Söderlind
VIF:s Kommitté för idrottspolitiskt arbete (KIA)