Kalottpoänger genom åren

KALOTTPOÄNGER GENOM ÅREN
sammanställda av Stieg Sundström och Ivar Söderlind

Underliga hoppresultat 1938

Vid den första Kalottkampen mellan Nordnorge och Nordsverige i Narvik 1938 såg resultalistan i höjd och stav något märklig ut. För första och enda gången i Kalottsammanhang redovisades hoppresultaten med milimeter angivna. I stav vann norrmannen Skar på 3.42,2 i höjd blev Olsson, Sverige tvåa på 1.63,5 osv. Förklaringen är att man använde den gamla typen av hoppställningar där det fanns uppborrade hål för sprintarna på vilka hoppribban placerades och dessa hål var inte alltid uppborrade på exakta centimetrar.

En icke lyckad starter 1947

Startern vid den sjätte Kalottkampen på Skogsvallen i Luleå 1947 var inte lyckad. I NSD kunde man läsa: "Han får komma ihåg att vara snärtigare på kommandot 'färdiga' och så får han icke hålla löparna ända upp till fyra sekunder! Betecknande nog var det fem tjuvstarter på 100 meter och tre i svenska stafetten."

E Ruokokoski blev tvåa i loppet på 11.2, samma tid som segraren Tore Hagström, och underskred därmed distriktsrekordet för Finska Lappland med en tiondel. Tiden kunde dock inte godkännas som rekord då finska distriktsrekord på 1940-talet måste sättas i Finland!!

Utsändningar i finsk radio 1947

Från Kalottkampen i Luleå hade man båda dagarna utsändningar i den finska radion. Hallåman var välkände Arvo Alanne (av en Stockholmsjournalist omdöpt till Hallålainen) som nu gjorde sitt 303:e reportage för Finlands rundradio. Första gången var vid OS i Amsterdam 1928. Finska Notisbyrån hade också skickat en speciell korrespondent och dessutom hade lokalpressen i Uleåborg, Kemi och flera andra finska orter skickat journalister!

Skogsvallens idrottsplats bestod provet 1947

Skogsvallens banor bestod med glans det prov som de utsattes för under Kalottkampen 1947. På söndagsförmiddagen öppnades bokstavligen himlens slussar och regnet forsade ned. Man befarade att banorna skulle bli fullständigt indränkta men dräneringen var fullgod och vattnet rann undan illa kvickt. Banorna blev lite mjuka, särskilt i kurvorna, men annars kunde man inte klaga p姧§§§§ dem. I släggringen använde man sig av den finessen att gjuta bensin och tända på för att ringen skulle torka upp ordentligt.

En äkta idrottsamatör 1948

Malmbergets storlöpare Thorild Ringvall, mångfaldig segrare vid Kalottkamperna, var en idrottsamatör i detta ords verkliga bemärkelse och gick ibland så långt att han ville betala för att utöva sin idrott. I södra Sverige betecknades detta som närmast sensationellt. När Ringvall inför OS i London 1948 ringde till Svenska Friidrottsförbundet och meddelade att han på grund av sin benskada inte ville ifrågakomma till London skall han bland annat ha yttrat:

- Jag är förfärligt tacksam för att allt ni gjort för mig och  är villig betala tillbaka de kostnader ni haft för mina resor och min träning! I Idrottsbladet slogs saken upp med stor stil på första sidan under rubriken: "Äkta amatör!"

Inlåst i Rovaniemi kyrka under Kalottkampen 1952

Innan söndagens tävlingar vid Kalottkampen i Rovaniemi 1952 var det obligatoriskt kyrkbesök med defilering och gemensam inmarsch. Innan deltagarna skulle lämna kyrkan var den svenske hinderlöparen K O Oscarsson occh en lagkamrat tvungna att besöka toaletten. När de var färdiga var alla dörrar låsta och de dunkade förtvivlat på kyrkporten för att komma ut. Läget var särskilt bekymmersamt för lagkamraten som skulle tävla tidigt. Så småningom hörde en förbipasserande "de nödställda" och kontaktade kyrkvaktmästaren som efter en "evighet" kunde släppa ut de båda. I finska tidningar hette det efteråt att två svenska idrottsmän hade blivit inlåsta i likboden!!

Sprang 10 meter för långt 1957

Vid Kalottkampen i Narvik 1957 blev 100-metersloppet en parodi på tävling. Man fick springa 110 meter varefter arrangörerna räknade bort en sekund på sluttiden!!  Gösta Brännströms segertid 12.0 justerades således till 11.0! Trots den svenska lagledningens protester gick det inte att och få någon ändring i den slutliga resultatlistan.

De värsta banor som skådats 1960

Kalottkampen i Mosjön, Norge bjöd på de värsta banor som skådats på mången god dag. Rena skandalen tyckte gästerna och arrangörerna var inte mindre ledsna. Av någon anledning hade hade man hällt ut olja på kolstybben dagarna innan tävlingen med resultatet att banorna blev obrukbara. Hela härligheten fick skyfflas undan och tävlingen avgjordes på banor som bestod av lössand. Det säger sig självt att löparna fick slita hårt men tiderna blev trots allt rätt hyggliga.

Tandproblem 1960

Vid Kalottkampen i Mosjön 1960 fanns som vanligt den entusiastiske ledaren Medart Wallström på plats (stafettankare redan vid första kampen 1938 och en underbar historieberättare på de långa bussreorna). Vid uppvärmningen inför damernas kula tyckte han att de svenska kulflickorna visade för lite explosivitet. Han ställde sig i kulringen med fyrakiloskulan i högsta hugg för att verkligen visa hur det skulle gå till. Medart tog i för kung och fosterland men det bar sig inte bättre än att handen vid utstöten ordentligt nuddade Medarts käke så att tandbryggan lossnade. Som väl var fick arrangörerna tag i en välvillig tandläkare som fixade till det hela innan andra dagens tävlingar.

Underlig stavhoppstävling 1964

Stavhoppstävlingen i Kajani 1964 är ett märkligt kapitel i Kalottkampshistorien. Svenske landslagsmannen Karl-Gustav "Lillen" Burlin tog 4.40 i tredje försöket men i den kraftiga medvinden följde staven efter och rev ribban och hoppet underkändes. I vindstilla hade staven med säkerhet fallit åt rätt håll. Ingen protest kom från den svenska lagledningen och "Lillen" var sensationellt utslagen och stannade på 4.20. Aulis Kairento, Finland tog sedan galant 4.60 i sitt tredje försök men även nu tog en vindpust staven och förde den med sig till gropen. Efter överläggning med huvuddomarna godkände dock funktionärerna hoppet. Sedan fortsatte Aulis med nya Kalottrekordhöjden 4.73 som han galant tog i andra hoppet och malören med staven upprepades. Det var inte heller nu någon tvekan om att vinden drev staven mot gropen och domaren godkände också hoppet omgående. Vid prisutdelningen utropades sedan till allmän förvåning Aulis Kairentors segerresultat till 4.60!!!  Höjden 4.73, men av någon anledning inte 4.60, hade underkänts efter protest från svenskar och norrmän.

Iordningställande av Skogsvallen 1974

Inför tävlingarna i Luleå 1974 hade det varit mycket jobb med att iordningställa Skogsvallen och stundtalts var paniken inte långt borta bland de ansvariga. I början av tävlingsveckan konsterades att banan inte hade rätta formen vilket skulle göra löpningarna synnerligen komplicerade om inte rent av omöjliga att genomföra. Alla personalresurser fick sättas in för att schackta bort bitar ur gräsmattan, bygga om sargen, lägga mer stybb och mäta om anlägningen helt. Men allt blev klart till tävlingarna och grannare arena fick man leta efter. Det "enda" som saknades var allvädersbeläggning på banorna.

Islänningar i stan 1974

Det var liv och rörelse i Luleå under Kalottkampen 1974. Det var länge sedan en friidrottstävling kunnat väcka Luleåbornas intresse så mycket som denna gång. Men så fanns det också många godbitar att locka med, många deltagare som tillhörde den yppersta internationella eliten och i ett sam- manhang där det gällde att göra sitt yttersta. Ingen vanlig uppvisningsturné alltså. Drygt 200 elitidrottsmän från fyra nationer hade ockuperat Stadsho- tellet, Centralhotellet och delar av Esso Motorhotell - där islänningarna också hade sin 100 man starka supporterskara förlagd. Islänningarna blev en färgstark injektion i kalottkampen och hade satsat hårt för att ta sig till Luleå. Truppen chartrade ett eget plan där även en stor turistgrupop fick plats. Kostnaderna för planet rörde sig om 60.000 kr. Luleå kommun som stod som som värd för Kalottkampen visade också sin glädje genom att flagga nordiskt på de officiella flaggstängerna.

Saknades hallar och allvädersbanor 1974

Den svenske ledaren Kurt Engman summerade de två dagarnas tävlingar efter Kalottkampen i Luleå 1974 genom att konstatera att de svenska deltagarna i stort presterat resultat som man väntat. "När motståndet är så starkt får vi finna oss i att spela en undanskymd roll. Finland springer helt enkelt ifrån oss medan de svenska herrarna segrar i hoppgrenarna. Vi är också något efter i kast. En orsak är att finnarna hunnit före oss med sina hallar. Vi saknar hallar för löpning, undantaget kortare sträckor, och även för de längre kasten och det är just här vi sackat efter Finland. Dessutom sätter avsaknaden av allvädersbanor sina spår. Vi förlorar säkerligen ett par månaders träning på att vi inte kan använda våra kolstybbsbanor som är för lösa under våren och inte heller löpdugliga under senhösten. Samtidigt måste vi lägga ned stora slantar på att att komma söderut för att möta bra motstånd och göra konkurrenskraftiga tider", slutade Kurt Engman.

Island hoppade av inför Kalottkampen i Brahestad 1981

Den stora nyheten inför Kalottkampen i Brahestad, Finland 1981 var att Island hoppade av på grund av de höga flygkostnaderna. I ett brev till de övriga länderna meddelade man: "Vi tackar för oss och för all framtid". Nästa år när kampen avgjordes i Arvidsjaur fanns Island trots allt på plats och deltog också med starka lag i Alta 1983 och Reykavik 1984 innan man definitivt hoppade av. Totalt var Island med vid 11 kamper med början i Mo i Rana 1972 (slutade tvåa både i den manliga och kvinnliga avdelningen).