Peter Ljungholm blev femma i SM
och 12:a i Stockholm Marathon
Peter blev femma i SM och 12:a i Stockholm Marathon Stark marathonpremiär av Susanne
av Roger Lindström/Norra Västerbotten
Knall av AIK:are. Peter Ljungholm gjorde ett suveränt lopp i Stockholm
Marathon. Peter blev totalt tolva och femma i SM på 2.31.59 hans hittills
största merit under en lång och framgångsrik löparkarriär.
Mitt bästa lopp genom tiderna placeringsmässigt, konstaterar Peter. I
damklassen kom SIF:aren Susanne Hedlund på en 35:e plats i sin debut på
sträckan.
Hög målsättning
Peter hade satt upp en hög målsättning i loppet.
Fast som du kanske såg i tv var det extremt varmt. Mellan 25 och 27 grader
under hela loppet, säger Peter.
Han gick därför ut i ett ganska lugnt tempo.
Jag hamnade i en ganska bra klunga på 14, 15 löpare. Men sedan kände jag att
det började gå lite för fort och jag släppte.
Vid varvningen var Peter ganska ensam, han låg då på en 18:e plats. Sedan kom
han ikapp två löpare, och den trion följdes åt någon mil. Det var bland annat en
finländare som heter Pekka Rantakari.
Hyfsat tempo
Vi höll ett hyfsat tempo, och fram till tre mil passerade vi en rad löpare som
gått ut för optimistiskt, och dessutom var det några som bröt. Peter avancerade
till en 13:e plats, sista milen tog han ytterligare en placering och Pekka
släppte dessutom närkontakten.
Fast jag gick ganska torr på vätska sju kilometer kvar. Efter det var det
jobbigt och, oj, oj, de två sista kilometerna var det bara vilja.
Hur rankar du det här loppet?
Jag blev fyra i ett inomhus-SM på 3×000 meter en gång i tiden. Men det känns
som att det här är en bättre prestation.
Nöjd med tiden?
Med tanke på värmen så är jag jättenöjd. Men hade jag inte tröttnat så
ordentligt på slutet hade jag kommit en bit under 2.30.
Hur kändes det efter loppet?
Det var nästan lika jobbigt att duscha, byta om och ta sig till hotellet som
att springa loppet. Det går inte heller att lägga sig och sova, man är alldeles
för uppskruvad.
Men efter en 34 timmar var jag så pass pigg att jag kunde gå ut och äta. Jag
fick också behålla maten, så jag kan inte ha tömt kroppen fullständigt.
Hur fungerar kroppen så här dagen efter loppet?
Benen är inte mycket att hurra för. Men annars känns det faktiskt inte så
tokigt.
Otrolig folkfest
Hade du något publikstöd?
Det här är en otrolig folkfest, och jag måste säga att det här var precis lika
stort som jag fått höra. Dessutom var det några Skelleftebor som stod just
nedanför Västerbron och hejade. De sjöng Skellefteå AIK:s gamla hockeylåt för
mig, och det kändes faktiskt jättekul och gav mig lite extra kraft.
Blir det fler maratonsatsningar nu?
Vi får se, jag ska först smälta det här. Men jag har hur som helst fått ett
minne för livet, och nu har jag genomfört ett Stockholm Marathon med äran i
behåll.
Susanne Hedlund överraskade
Bland tjejerna överraskade Skellefteå IF:s Susanne Hedlund, 28, med ett
jättestarkt lopp. Susanne blev 35:a med 3.17,44 i sitt livs första maratonlopp.
Jag gick ut väldigt löst, jag ville springa ett lopp i mitt eget tempo. säger
Susanne.
Hon låg på 54:e plats efter en mil och började i det läget att avancera och låg
så långt fram som 29:a.
Det gick jättebra att springa fram till ungefär tre mil. Sedan sa benen stopp.
Kroppen och hjärnan var med, men benen ville fara iväg åt ett annat håll kändes
det som. Sista milen blev nu plågsam.
Jag hade så ont i låren att det bara inte går att beskriva. Men jag kunde ju
inte ge upp när jag kommit så långt.
Var Västerbron värst?
Inte när jag sprang uppför. Det värsta var när det blev nedförsbacke, det var
inte så roligt.
Går som en 80-åring
Susanne var kvar i Stockholm i går eftermiddag och åkte hem sent på kvällen.
Hur känns det dagen efter loppet?
Jag går som en 80-åring ungefär. Men det är lite tröst att det är några fler
som har lika stora problem som jag. Det är också lätt att se vilka som har varit
med på tävlingen. Till och med karlar går omkring som om de nyss fött barn.
Något mer maraton inplanerat?
Jag hade sagt att det här var mitt första och sista maraton. Men jag kanske
inte kan hålla det eftersom det gick så pass bra. Så vi får se vad som händer.
Skelleftemilen till helgen?
Nej, nej, nej, jag måste kunna gå ordentligt innan jag börjar att springa
igen, svarar Susanne och skrattar gott.
Hennes klubbkompis Majbritt Sundqvist, 56, låg bara tre minuter efter Susanne
efter tre mil. Men sedan blev det tvärstopp för Majbritt och hon hamnade till
sist på 118:e plats med 3.39,06.
