Jonas Almqvist väntar på transplantation

Jonas Almqvist väntar på transplantation
av Roger Lindström, Norran

Han var en av Sveriges mest lovande stavhoppare. Nu har livet förändrats för Jonas Almqvist, 23. Han har drabbats av en obotlig njursjukdom och väntar på transplantation. Vi träffas hemma hos Jonas föräldrar på Aldergatan i Skellefteå. Jonas har flyttat hem efter en tid fylld av traumatiska upplevelser.

Drabbats av njursvikt
Han förklarar sin situation samtidigt som han tittar ut genom fönstret mot den klarblå himlen:

– Jag har drabbats av något som heter kronisk njursvikt eller glomerulonefrit.

Jonas tittar sedan på mig och säger:

– Det sjuka i allt det här var att jag sommarjobbade på Rönnskär för tre år sedan. När jag genomgick en läkarundersökning så visade det sig att jag hade blod och äggvita i urinen, vilket är ett symptom på njursjukdom. Så jag skickades vidare till en hälsocentral.

Där fick Jonas beskedet att det förmodligen berodde på att han tränade för hårt och inga vidare tester gjordes.

– Jag fick beskedet att alla andra värden var bra och att det inte var någon fara. Jag kan inte gräma mig över det nu men om jag undersökts bättre kanske jag hade sluppit alla smärtor senare.

Fortsatte att träna och tävla

Jonas fortsatte därför träna och tävla. Han har varit med i både ungdoms-VM och junior-EM och det personliga rekordet ligger på 5,11.

– Men sedan kände jag att det började gå tyngre. Jag fick också en sträckning i låret som aldrig ville läka, så jag bestämde mig för att ta ett uppehåll från stavhoppet.

Jonas kom in på högskolan i Luleå och började studera maskinteknik.

– Frän början gick det bra. Jag gick upp i vikt, men trodde att det bara berodde på att jag inte längre tränade på elitnivå. Men efteråt har jag förstått att det berodde på att kroppen samlade på sig vätska, det blir ju så när njurarna inte fungerar.

Men studierna blev allt jobbigare.

– Jag orkade vara med på förläsningarna men när jag kom hem efter skolan var det i princip bara att lägga sig och sova. Jag var helt slut.

Flyttade till Stavanger

I det läget, inför vårterminen i år, tog Jonas beslutet att ta ett studieuppehåll och han flyttade till Stavanger i Norge där han fick ett jobb.

– Det gick bra från början men sedan blev jag sämre och sämre. Till slut var jag tvungen att uppsöka lasarettet i Stavanger. Då var jag så sjuk att jag knappt kunde stå på benen.  Det visade sig att Jonas hade skyhögt blodtryck och han blev direkt inlagd på intensivvårdsavdelning.

– De förstod ganska snabbt vad det handlade om och redan andra dagen på sjukhuset fick jag börja med dialys.

– Det var otroligt jobbigt med dialysen till en början. Jag bara spydde och mådde så fruktansvärt dåligt. Dessutom var det förstås väldigt tragiskt att få beskedet att mina njurar inte längre fungerade.

Ambulansflyg till Umeå

Efter tre veckor i Stavanger fick Jonas åka ambulansflyg till Umeå och efter en tid där så fick han komma hem till Skellefteå. Här går han nu på dialys tre gånger i veckan. Vi besöker Jonas vid ett av de tillfällena på Skellefteå lasarett. Jonas ligger i sängen och dialysapparaten som tar upp blodet är i full gång.

– Jag har försökt lära mig lite om hur det fungerar. Den här lilla flaskan är min njure, säger Jonas, och pekar på en liten flaska som är fäst vid maskinen.

– Från början plockas det bort 1,6 liter vätska. Den rensar också blodet från restprodukter och även en del gifter.

Teven som hänger ovanför sängen är på men på förmiddagarna är det inte mycket till intressanta program.

– Jag brukar försöka sova på förmiddagarna när jag inte får besök som nu, säger Jonas, och kan inte låta bli att skratta till.

– Men om jag vill kan jag också se filmer på dvd. Jag läser också en hel del.

Jonas får nu tillbringa 4-5 timmar tre dagar i veckan på lasarettet.

– Det är nästan som ett halvtidsjobb. Jag är ändå ledig fredag kväll och hela helgen och det gör att det inte känns så tungt.

Ny njure efter sommaren

Tanken är sedan att Jonas ska få en ny njure efter sommaren.

– Båda mina föräldrar, Börje och Ulrika, har genomgått tester för att se om deras njure passar. Vad jag fått veta nu är det pappas njure som kommer att fungera bäst för mig. Det här är naturligtvis ett stort kärleksbevis från föräldrarna och jag känner själv hur jag blir berörd ända in i hjärtat.

– Jag är naturligtvis oändligt tacksam över hur de ställer upp. Själva operationen är dessutom mer riskfylld för givaren, det gör det hela ändå större, säger Jonas, och det hörs hur rösten darrar till.

Operationen för Jonas del går till så att han behåller sina gamla njurar och den donerade opereras in i ljumsken på honom.

– Den här operationen genomförs i Göteborg där de är specialiserade på transplantationer.

Börjar kanske hoppa stav igen

Efter några veckor kommer sedan Jonas att börja leva ett normalt liv igen. Även om han förmodligen aldrig kommer tillbaka på elitnivå.

– Jag hade faktiskt tänkt göra comeback i sommar på en lite lägre nivå, mest för att ha skoj, men så kom det här emellan.

Men Jonas håller inte för omöjligt att han börjar hoppa stav igen.

– En läkare var lite tveksam men han det berodde på att han trodde att jag skulle kunna skada njuren om jag hoppade stav. Men jag förklarade att det inte direkt är som att boxas där det går att få ett slag direkt på njuren. Så vi får se hur jag känner mig. Jonas har dessutom redan börjat träna upp kroppen under ledning av en sjukgymnast.

Till slut säger han:

– Visst har jag legat och funderat mycket. Allt kom som en chock från början. Men det känns som att jag rett ut mina tankar och nu är det bara att gå vidare. Och vart det leder mig får vi se.