Kanondebut av Anna i Berlin Marathon

Siktar mot EM 2006 - Kanondebut på marathon av Anna

av Roger Lindström, Norra Västerbotten

Anna Rahm, före detta Skellefteå IF, gjorde i helgen en kanondebut, som marathonlöpare.
Rånäslöparen sprang i Berlin Marathon på 2.37,32 och det gör henne till staistikbäst i Sverige bland tjejerna.
­ Visst sporrar det här till en satsning mot EM 2006, säger Anna.

Kommer från Obbola
Anna kommer ju från Obbola, men har rötterna i Flarken där pappa Anders var en duktig fotbollsspelare under många år.
Hon tävlade dessutom för SIF fram till dess hon började på universitet i Uppsala.
Då bytte hon klubb till Rånäs 4 H från Norrtälje.
Anna har ju dubbla SM-silver på halvmarathon och sprang ju också Finnkampen på 10 000 m.
­ Men jag har alltid drömt om att få testa ett marathon, säger Anna.

Gick ut lugnt
Så i helgen var det premiärdags i Berlin.
 Vad hade du för taktik?
­ Ha, ha, taktik. Jag visste ju inte hur det skulle bli så min enda tanke var att försöka gå ut lite lugnt.
Anna höll sedan ett förvånansvärt jämnt tempo.
Om man delar upp hennes 42 km i fem km-delar så hade hon en spridning mellan som bäst 18.22 (30-35 km) och som sämst 18.53 (10-15 km).
­ Jag måste erkänna att det gick mycket lättare än jag trodde. Det var som att vara ute och jogga, jag fick egentligen aldrig någon svacka under loppet.
Berlin Marathon är lättlöpt, nästan inga backar, men vädret var inte riktigt perfekt.
­ Lite för kallt för min smak. Kring 11-12 grader vid starten, säger Anna.

Slutade tia
Hon kom nu i mål som 10:a på den förnämliga tiden 2.37,32.
­ Jag har varit tröttare efter många millopp på bana så jag kanske hade kunnat pressa mig lite till. Dessutom var det säkert 100 000 åskådare längs banan. Det var en underbar upplevelse att springa in mot målet vid Brandeburger Tor.
Blev nu svenskt årsbästa med fem minuter och ett kvitto på att det här kanske är Annas rätta distans om hon ska kliva upp till de internationella scenerna.
­ Jag har ju hört mardrömshistorier om hur det kan kännas i kroppen efter ett marathon. Men jag är oförskämt fräsch även så här dagen efter. Lite ont i benen, men det har faktiskt känts värre efter många träningspass.

Kul att springa marathon
 Sporrar  det här för fortsättningen?
­ Vad tror du? Givetvis känns det jättebra, det var så härligt att springa.
 Har du satt upp något mål?
­ Det skulle det vara jättekul att få springa marathon för Sverige när det är dags för EM 2006 i Göteborg. Men jag kommer för den skull inte att lägga av med banlöpningen. Det är jättekul det också. Marathon kan man inte tävla i mer än kanske två gånger per år, säger Anna.