10000 skäl att vara glad vid DM 10000 i Skellefteå

10 000 skäl att vara glad - Pernilla och Tony imponerade
av Roger Lindström, Norra Västerbotten

Pernilla Ericsson, Skellefteå IF, har varit aktiv löpare i många år. Men debuten på 10 000 m kom i gårdagens DM. Penilla vann på 38.06,43 - klart godkänt. Fast lika glad var klubbkompisen och tvåan Jenny Lundholm. Förra året fick jag bryta och åka med ambulans till lasarettet. Det här var betydligt roligare, säger hon med ett brett leende. Samtliga deltagande fem damer ställde upp i det första heatet. Det är faktiskt mer än en fördubbling jämfört med förra årets DM. Pernilla Ericsson har ju varit elitlöpare tidigare, men med två småbarn finns det inte lika mycket tid till träning. Jag tar det som det kommer numera. Och i år har det ju fungerat riktigt bra.

Debut som millöpare

Trots Pernillas erfarenhet från löparbanorna var det här faktiskt hennes debut som millöpare. Jag sprang ju Tjejmilen förra helgen på 37,29 och egentligen borde jag kunna springa fortare på bana. Det är ju trots allt lite knixig bana där nere i Stockholm. Nu blev Pernillas sluttid 38.06,43. Första 5 000 gick bra men sedan fick jag lite känning av vaderna, Tjejmilen satt nog i benen. Men med tanke på förutsättningarna och att jag bara sprang mot klockan så är jag ändå nöjd.

Jenny Lundholm gjorde sin debut på milen förra säsongen. Men då fick hon ett astmaanfall och var riktigt illa däran. Förra året  var gräset på fotbollsplanen var nyklippt och det var mycket varmare än i dag. Dessutom har jag fått en ny medicin som fungerar jättebra, säger Jenny. Hon gjorde nu ett starkt lopp i skuggan av Pernilla och passerade Jenny Jansson, Kattisavan, på upploppsrakan på näst sista varvet. Lite pinsamt, men jag trodde faktiskt att jag gick i mål redan då. Det var därför jag spurtade. Men jag orkade ju ett varv till, säger Jenny. Hennes tid 40.09,45 är givetvis personligt rekord. Det här sporrar inför nästa år. Men jag tycker fortfarande att det är roligast med terränglopp. Det är så psykiskt jobbigt att springa så länge på bana, säger hon.

Lång uppvisning av Tony

Herrarnas lopp blev en lång uppvisning av Umeås Tony Berglund. När Tony ryckte stod det övriga fältet stilla. Jag hade ingen chans att hänga på, säger till exempel tvåan Rickard Hedelin. Tonys sluttid blev nu storfina 31.05,44. Personligt rekord med en halv minut, säger han. Jag var faktiskt dessutom osäker på om jag skulle starta eftersom jag haft en förkylning. Jag bestämde först torsdag morgon att åka hit. Tonys resultat för också in honom på 10-bästalistan i Sverige på distansen. Jag har tänkt fortsätta satsa på löpningen och har faktiskt gått ned i arbetstid 10 procent för att kunna träna mer. Jag har också fått en tränare, Hans-Erik Schultz, och han kan betyda mycket. För mitt stora problem har varit skador, jag har inte riktigt lyssnat på kroppen tidigare utan kört på även när jag inte varit kry.

Per-Åke Sverigebäst i M40

För AIK-arna blev det inte lika roligt. Peter Ljungholm och Håkan Stenberg tvingades både bryta. Bäste hemmalöpare blev nu i stället veteranen Per-Åke Sandström (femma) som gjorde ett kanonlopp och gick in på 32.28,08. Det för faktiskt upp honom  till en plats bland de 20 bästa i Sverige och givetvis Sverigebäst i klassen herrar 40 år. Det gick lätt, jag troddeannars att jag skulle kunna komma ner mot 33 minuter som bäst, säger Per-Åke. Pär Wikbergs debut på sträckan var också stark, sexa på 32.51,93. Hade milen varit junior-SM-distans hade det faktiskt räckt till ett brons för Pär.