Gammliavallen - Umeås friidrottsarena 1925 - 2009

Gammliavallen - Umeås friidrottsarena 1925 - 2009
av Ivar Söderlind

Den 17 juni arrangeras den allra sista friidrottstävlingen på Gammliavallen med 200 m, 800 m, 5000 m (GP 5 ), längd och kula. I denna artikel försöker jag summera en del av Gammliavallens 85-åriga tillvaro genom att göra vissa nedslag i historien. När Gammliavallen stod klar 1925 var det en milstolpe för Umeås och även länets friidrott. Äntligen hade man fått en tidsenlig friidrottsarena.

Tränade och tävlade bland hästtramp och grästuvor
När friidrotten etablerades i länet kring sekelskiftet 1900 fanns det inga friidrottsarenor alls här uppe i norr. Idrottsmännen i Umeå (aldrig kvinnor) tränade och tävlade bland hästtramp och grästuvor på K8:s ridfält. Där arrangerades den 10 augusti 1902 länets allra första friidrottstävling med brett grenprogram. IFK Umeå dominerade i hoppgrenarna och vann totalt fem av de tio grenarna. Några segrare i premiärtävlingen: Anders Hellström, IFK Umeå 145 cm i höjd, Bengt Grahn, IFK Umeå 245 cm i stav, Hjalmar Edström, Umeå Idrottsförening 12 sek 1/5 på 100 m och J Åman, Umeå Idrottsförening 27.25 m i diskus. Efter att Västerbottens Regemente (I 20) kommit till Umeå 1909 höll friidrottarna i huvudsak till på regementets övningsfält och det gjorde man ända fram till att Gammliavallen stod klar 1925. I Idrottsförbundets Årsbok 1910 finns det ett långt referat från premiären för DM i friidrott 1909. Referatet inleds på följande sätt: ”Ett helt litet Stadion uppe på Västerbottens Regementes övningsfält: en arena omsluten af en 400 meters lina och med i marken nedhuggen löpbana vid ytterkanten.” Tilläggas bör att vid denna tid saknades alltid hoppgrop för nedslag i höjdhopp och stavhopp.
DM i friidrott avgjordes för andra gången på I 20:s provisoriska idrottsplats den 13-14 augusti 1910 i strålande solsken och med så många deltagare att man måste ha försökstävlingar på 100m, 400m, höjdhopp och diskuskastning. Tävlingarnas bästa resultat presterades av Curt Fromm, I 20 IF som vann 100 m på 11 1/5 sekund (dvs. 11.2), en tid som med tanke på dåtidens utrustning och löparbanor var sensationellt bra och distriktsrekord under många år!

Gammliavallens invigning
När Gammlia-vallen (obs stavningen) stod klar 1925 hade arbetet pågått ett par år och hade kostat 50 000 kr. Det ansågs vara en stor investering men då hade Umeå också, enligt Västerbottens-Kurirens skribent, fått den förnämligaste idrottsplatsen norr om Gävle. Vid invigningen söndagen den 8 juni 1925 ringlade sig ett mäktigt festtåg nedför Gammliabacken föregångna av flygande fanor och klingande spel. Under musik av Norrlands dragonregementes musikkår gick festtåget in på idrottsplatsen och ställde upp framför läktaren inför en talrik publik. I festtåget ingick folkskolebarn med flaggor, en gymnast med fana, fanvakt av scouter, gymnaster från elementärläroverket för flickor och från seminariet, elever från allmänna läroverket, militärer från Västerbottens regemente och slutligen en manstark trupp idrottsmän och funktionärer. Efter sång av Umeå sångarförbund höll Landshövding Ringstrand ett långt fosterländskt invigningstal i tidens anda. Han avslutade med orden ”leve tecknet på vår frihet, Sveriges flagga, leve den!” Hans leve följdes av kraftiga hurrarop och fanfarer och Umeå sångarförbund sjöng ”Sverige”.
Under omväxlande sång och musik följde sedan gymnastikuppvisningar samtidigt som det pågick tävlingar i allmän idrott (dvs. friidrott) i fyra grenar: terränglöpning 8000m, diskuskastning, spjutkastning och stafettlöpning (svensk stafett). Terränglöpningen hade DM-status och Umeå IK:s Hjalmar Lindberg var den förste som under den talrika publikens jubel bröt målsnöret på den nya arenan. Loppet hade start och målgång inne på ”Vallen”. Man löpte två varv i delvis svårsprungen skogsterräng på Gammliaområdet. Loppet hade lockat 48 startande vilket var deltagarrekord för DM-tävlingar i Norrland. I stafettlöpningen segrade IFK Umeås lag 1, i diskus ”Adde” Skoogh, Umeå IK med 30,51 m och i spjut A Boström, Sandviks IK med 42,27 m.
Redan premiäråret 1925 var det en livlig tränings- och tävlingsverksamhet på Gammliavallens fina kolstybbsbanor. Tillsammans med Norrvalla i Skellefteå, som stod klar 1932, har Gammliavallen genom alla år varit länets mest utnyttjade friidrottsanläggning för träning liksom för både större och mindre tävlingar.  

Länsmatcher på Gammliavallen
Förutom Stora DM var länsmatcher länge de enda större tävlingar som anordnades i länet och då ofta på Gammliavallen. I dessa matcher har man ett brett grenprogram med två aktiva från respektive distrikt i varje gren. Västerbottens vanligaste motståndare genom åren har varit Norrbotten, Ångermanland och finska Österbotten. Första länsmatchen ägde rum mot Norrbotten i Boden 1918 (stryk med 44 poäng mot 29) och på Gammliavallen avgjordes för första gången en länsmatch 1929. Efter ”en hård och vacker uppgörelse” blev det en knapp norrbottnisk seger med 64-59. Det var enligt VK:s utsände ”med stor tillfredsställelse man kunde beräkna antalet åskådare till 300. Den allmänna idrotten har ju inte så många beundrare i vår stad – vad det nu kan bero på?”. Under årens lopp har ett tiotal länsmatcher varit förlagda till Gammliavallen. Här följer ytterligare ett antal exempel. År 1946 arrangerades både länsmatchen mot finska Österbotten (svensk seger med 79-61) och länsmatchen mot Norrbotten (västerbottnisk seger med 67-59) på Gammliavallen. När det 1947 var premiär för traditionsrika ”Triangeln” mellan Västerbotten, Norrbotten och Ångermanland var det på Gammliavallen man höll till. Även 1959 avgjordes ”Triangeln” på Gammliavallen. Senaste länskampen på Gammliavallen arrangerades i bästa sensommarväder den 11 september 1998 mot Norrbotten och Finska Lappland. Västerbotten vann både herr- och damkampen före Norrbotten. På manliga sidan var försprånget 33 poäng och på kvinnliga en enda poäng.

Norrlandsmästerskap
Bland andra stora tävlingar på Gammliavallen kan Norrlandsmästerskapen 1962 och 1968 liksom Riksicadens Norrlandsfinal 1989 nämnas. Dessa tävlingar pågick under två dagar från tidig morgon till sena kvällar. Riksicadens Norrlandsfinal på Gammliavallen den 26 – 27 augusti 1989 är den största ungdomstävling som någonsin ägt rum i länet. Nära 400 ungdomar i åldern 13-14 år från Norrlands alla distrikt deltog i ett något kyligt väder. Norrbotten blev bästa distrikt med Västerbotten på fjärde plats.

Internationella friidrottsgalor i Umeå
Internationella friidrottsgalor har arrangerats på Gammliavallen med början 1949. De s.k. Amerikaspelen på Gammliavallen detta år hade samlat en rekordpublik på 2196 personer och arrangörer var IFK Umeå och Umeå IK. Några amerikanska superstjärnor fanns inte på plats och de största svenska affischnamnen var olympiske guldmedaljören i tresteg Arne Åhman och OS-femman på 10000 m Severt Dennolf, Nordmalings IF. Speakern ”Lia” Jonsson skötte sig syssla perfekt och höll dessutom arrangörstrådarna väl i sina händer. 
Den 26 juli 1950 deltog den förnämsta friidrottstrupp som dittills gästat Sverige med fem världsrekordhållare inför 2 280 åskådare på Gammliavallen. Trots att banorna var vattendränkta efter flera dagars regn presterade bl a Lloyd La Beach, Panama, Herb. Mc Kinley, Jamaica och Rhoden, USA topptider på 100, 200 och 400 m. I kula stötte Jim Fuchs, USA fantastiska 17.34. Andra toppnamn var amerikanerna Fortunie Gordien i diskus och Dick Attlesey på 110 m häck.
Med början 1961 och med IFK Umeå som arrangör, blev denna typ av tävlingar med inslag av internationell elit regelbundet återkommande. Många av världens främsta friidrottssjärnor, och naturligtvis de flesta av Sveriges allra bästa, kom att gästa Umeå under de kommande 30 åren. Under 1960- och 1970-talen kallades tävlingarna för ”Umespelen” och åren 1984-1990 för ”Contortaspelen” då IFK Umeå och Umedalens IF var arrangörer med Peter Sedlacek som promotor. Här följer några nedslag i historien.

Umespelen med premiär 1961
Umespelen 1961 med 1500 åskådare gästades bl a av de svenska världsstjärnorna ”Stickan” Pettersson (vann höjd med 2 meter jämnt) och Dan Waern (seger på 1000 m med 2.24,8).  Vid Umespelen 1964 hade 1870 friidrottsentusiaster packat ihop sig på Gammliavallens läktare för att få se IFK Umeås landslagsstjärnor Karl-Uno Olofsson och Bengt Persson uppträda på hemmaplan. Karl-Uno Olofsson besegrades på 1500m av världens då bäste medeldistanslöpare Michael Jazy som vann på 3.42,6 före Karl-Unos 3.44,4 och med S O Larsson, IFK Sundsvall på tredje plats. På 3000 m hinder fick Bengt Persson överraskande se sig besegrad av landslagskollegan Lars-Erik Gustafsson, Mälarhöjdens IK, båda hade tiden 8.45,1. Vid Umespelen 1965 var kulstötaren Randy Matson, USA det stora namnet. Hans 20,63 på Gammliavallen var världens dittills näst bästa resultat. Umespelen 1973 ansågs vara Västerbottens förnämsta friidrottstävling genom tiderna. Inför drygt 4000 åskådare fanns stora delar av världseliten på plats. Namn som Ricky Bruch (65,76 i diskus), höjdhopparen Dwight Stones och löparna Dick Quax, John Walker, Rod Dixon och Anders Gärderud är bara några exempel på världsstjärnor som fanns på plats i Umeå.  Även 1975 var ett ”höjdarår” med bl a de svenska medeldistansessen Anders Gärderud, Ulf Högberg, Åke Svensson och höjdhopparen Rune Almen som tävlade mot elit från hela världen.

Contortaspelen 1984-1990
Vid premiären för Contortaspelen på Gammliavallen 1984 tävlade 22 landslagsdeltagare och åtta olympiakandidater. Synd bara att det dåliga vädret skrämde bort publiken som endast uppgick ca 1000 personer. Enligt ”Six” i Västerbottens-Kuriren var det ”de stora och starka karlarna som spelade huvudrollen.” Allt medan regnet öste ned noterade Stefan Fernholm 62.84 i diskus, Raimo Manninen 83.58 i spjut och Sören Tallhem 19.50 i kula.  Vid Contortaspelen den 8 juli 1985 hade arrangörerna IFK Umeå och Umedalens IF turen att gynnas av strålande sommarväder men trots många publikdragande namn kom ”bara” ca 1500 åskådare. Några höjdpunkter i galan var Dag Wennlunds 85.70 i spjut, bulgaren Tarevs 5.45 i stav, amerikanen Spiveys 3.41,72 på 1500m och Ugandas Mike Okots 46.79 på 400m före hemmahoppet Ulf Sedlaceks 48.19. Vid Contortaspelen 1988 besegrade 17-åriga löparlöftet Morgan Tollofsén från Dorotea Sverigeettan Johnny Danielson och ett antal världselitlöpare på 3000 m. Han raderade ut Bengt Perssons distriktsrekord på 3000m genom att löpa på storfina 7.57,22. Även de senaste Contortaspelen i juni 1990 blev en tävlingsmässig succé med internationell och svensk elit men publiktillströmningen till detta högklassiga arrangemang vare återigen en besvikelse. Sedan 1990 har det inte arrangerats några internationella friidrottsgalor i Umeå och det beror till största delen på svårigheterna att få ekonomin att gå ihop.

Hänt på Gammliavallen under 1950- och 1960-talet
Landslagslöparen Gösta Brännström, Skellefteå AIK vann 1952 sitt andra DM på 400 m på
Gammliavallen under sämsta tänkbara förhållanden, skyfall och vatten upp till fotknölarna på kolstybben. Västerbottens-Kurirens utsände frågade sig om det inte borde kallas för 400 m medley!
Under året tilldelas Gösta som förste västerbottning någonsin "Stora Grabbars Märke" i Sverige!
År 1959 kördes publiken på Gammliavallen iväg innan tävlingen var färdig! Tävlingsledarna ber i högtalarna de förgrymmade åskådarna att lämna idrottsplatsen och gå hem! Denna dess bättre ovanliga händelse inträffade i samband med traditionsrika "Triangeln" Västerbotten-Norrbotten-Ångermanland. Tävlingarna hade dragit ut på tiden och division III-matchen i fotboll mellan IFK Umeå och Husum skulle strax börja när det fortfarande återstod ett par omgångar i spjut. Utanför grindarna fick fotbollspubliken vänta medan idrottsplatsen utrymdes. Spjuttävlingen hann precis avslutas innan fotbollsmatchen tog sin början på utsatt tid.
Den årliga stadslöpningen ”Umeå Runt” som 1961 arrangerades med start och mål på Gammliavallen blev en fin triumf för IFK Umeå som vann för första gången på 15 år, 10 sekunder före favoriterna IF Vingarna från Örnsköldsvik som hade bröderna Lage och Sören Tedenby i sitt lag. IFK:s lag: Hans-Erik Edén, Haldo Nilsson, Åke Lindström, Bengt Persson och Börje Jonsson. I en bil 25 meter före löparna refererade Bengt Forsman loppet över kortvåg till Affe Westman på Gammliavallen, som förmedlade nyheterna ut i högtalarna. Allt klaffade alldeles utmärkt och publiken fick en fin ögonvittnesskildring av löparnas prestationer.

SM i stafett och SM på 30 000 m 1966
År 1966 arrangerades det allra första SM-tävlingarna på Gammliavallen i form av stafett-SM och arenan var även start- och målplats för 30 000 m landsvägslöpning. Tävlingsdagar var den 25 och 26 juni, midsommarafton och midsommardagen. Björkarnas stad visade sig från den soliga sidan och de ljusa midsommardygnen med förläggning på Lars Färgares och Sävargården uppskattades av lagen från Sydsverige. IFK Umeå med landslagsmännen Bengt ”BP” Persson och Karl-Uno Olofsson i laget blev för andra året i rad svenska mästare på 4 x 1500 m och dessutom tvåa på 4 x 800m. Segertiden var 15.48,5. Förutom ”BP” och Karl- Uno ingick även Fredrik Westman och Harry Westman i det vinnande laget. Landsvägslöpningen 30 000 m löptes efter väg 364 norrut med vändpunkt i trakten av Flurkmark. 6:e man och bäste västerbottning blev Peter Fredriksson, Skellefteå AIK/IF. 

Stora SM 1972
År 1971 ersattes de gamla kolstybbsbanorna på Gammliavallen av allvädersbanor. Stora SM 1972 på de nylagda svarta allvädersbanorna samlade under de tre dagarna totalt 11 000 betalande åskådare och gav genom god hjälp av Umeå kommun ett gott ekonomiskt resultat. Inför tävlingarna hade de nya banorna kritiserats av den svenska medeldistansstjärnan Anders Gärderud för att vara lika hårda som en asfaltväg (E 4). Men av de aktiva under SM fick banorna enbart beröm. Bara en gång tidigare hade Stora SM hållits i Norrland nämligen i Gävle 1915. Siv Larsson var framgångsrikaste länsbo. Hon blev tvåa på 3 000 m och trea på 1 500 m. Det bjöds på högklassiga tävlingar med enligt VK banrekord i 30 av 31 grenar (stav klarade sig) och med åtta mästerskapsrekord! Enligt den samlade pressen genomfördes tävlingarna på ett alldeles utmärkt sätt av arrangören IFK Umeå. Tävlingstiderna hölls perfekt och resultatservicen ansågs vara bättre än vad Stockholms Stadion och vad andra stora arenor brukade prestera!  

Stora SM 1992
När Stora SM för andra gången arrangerades i Umeå 1992 blev det än en gång stor succé för Västerbottnisk friidrott både arrangörs- och resultatmässigt. Idel beröm från massmedia, publik och Sv Friidrottsförbundets representanter för ett förnämligt arrangemang. Trots att publiktillström- ningen blev mindre än beräknad (ca 5000 åskådare under de tre dagarna) blev det ett bra överskott för arrangörsklubbarna IFK Umeå och Umedalens IF. Det goda ekonomiska utfallet hade sin grund i ett gediget arbete av Marknadsutskottet på sponsringssidan och att övriga utskott genom ”hårda nypor” väsentligt bantade sina utgifter i förhållande till budget. En förutsättning för de lyckade tävlingarna var också drygt 500 idéellt arbetande människor insats. Utan ett öres ersättning ställde man villigt upp som tävlingsfunktionärer eller skötte försäljning, parkering, entréer etc.  

Fyra SM-medaljer till Umeå 1992
Vid SM på hemmaplan i augusti 1992 levde höjdhopparna från Umeå upp till alla förväntningar. I Patrik Sjöbergs frånvaro tog Patrick Thavelin, Umedalens IF, hem sitt första Senior-SM med 2.14, I damernas höjd klarade 17-åriga Maria Gruffman-Rönnlund, IFK Umeå alla hinder upp till och med 184 (tangerat distriktsrekord) och erövrade sitt första SM-guld trots att hon var yngst och kortast i finalfältet. Den enda som lyckades hänga med Maria upp på de höga höjderna var landslagskompisen Ingela Sandqvist, Umedalens IF som slutade tvåa på samma höjd som Maria.  Till detta skall läggas Umedalens Patrik Sieruns silvermedalj i stav med 5.01.  

Kalottkamper i Umeå 1978 och 1995
År 1978 avgjordes den årliga Kalottkampen mellan Nord-Sverige, Nord-Finland, Nord-Norge och Island för första gången i Umeå och andra gången i Västerbotten (i Skellefteå 1971). Nära 200 friidrottare från de fyra länderna tävlade under två dagar. IFK Umeå arrangerade tävlingen på Gammliavallen i slutet av juli. Segrare blev Finland på herrsidan och Island på damsi­dan medan Sverige blev sist i båda klasserna. I juli månad 1995 avgjordes för andra gången Kalottkampen i Umeå (nu utan Island) än en gång med IFK Umeå som arrangör. Nord-Sverige slog klart Nord-Finland i herrkampen och slutade tvåa i damkampen knappt efter Nord-Finland men långt före Nord-Norge! Tävlingen var även arrangörsmässigt en stor succé för västerbottnisk friidrott. 

Antalet friidrottstävlingar på Gammliavallen
Vissa år har det arrangerats 10-15 stora och små friidrottstävlingar på Gammliavallen (t ex under 1980-talet). Under de senaste 15 åren har det handlat om 5-8 tävlingar per år och det har alltid rört sig om minst två större tävlingar med ett brett grenprogram som Stora DM, Umeå Öppna Kommunmästerskap, Ungdoms-DM osv. Till detta kommer kvällstävlingar med 3-8 grenar vid varje tävlingstillfälle (Nolia Cup, Nikecupen, Personliga Rekordens Kvällar, Veteran-DM, kasttävlingar etc).
Under de 85 tävlingssäsonger som Gammliavallen funnits har det totalt arrangerats minst 600 tävlingar på arenan. I denna summa ingår ca 25 internationella friidrottsgalor, ca 25 Stora DM, ca 10 länsmatcher, två Stora SM, ett stafett-SM, två Kalottkamper etc.

Förlorade år
Sedan konstgräset anlades på Gammliavallen 2003 har friidrotten i Umeå inte haft någon riktig friidrottsarena. Den stympade arenan har i allra högsta grad begränsat möjligheterna att bedriva friidrott i Umeå under sommarhalvåret och gjort det omöjligt att arrangera tävlingar med fullt grenprogram, allt från distriktstävlingar till svenska mästerskap och internationella tävlingar. Konstgräset har även försämrat möjligheterna att bedriva bra träning för såväl elitfriidrottare som ungdomar. Genom konstgräset har Gammliavallen blivit oerhört populär som tränings- och tävlingsarena för fotbollen och det har varit ständiga kollisioner mellan fotbollen och friidrotten om tränings- och tävlingstider. Den nya moderna friidrottsarenan intill IKSU Sportcenter kommer att stå klar i augusti 2010. Den blir ett fantastiskt lyft för friidrotten genom suveräna träningsmöjlig- heter (ingen konkurrens med fotbollen) och kan åter ge Umeå stora friidrottsarrangemang.